Nora Jenssen – Kundmötet som gick fel 

Chippet
Av Nora Jenssen

 

 

Inköpschefen tvekade.

​”Man stoppar alltså in den i ögat?”

​Chippet låg mitt på bordet i en uppvikt bomullsnäsduk. Den var inte mycket större än en halv lillfingernagel, en grön platta med integrerade metalltrådar som glänste mot det vita tyget.

​”Under nedre ögonlocket. Det är helt smärtfritt. Tar några minuter så kopplar den upp sig mot hjärnan.”

​”Jag trodde att ni hade glasögon att sälja.” Inköpschefen stirrade fängslat på chippet.

​”Det här är det senaste inom Virtual Reality. Vi har slopat glasögonen och gått vidare till en mer intensiv upplevelse som involverar kroppens alla sinnen. Vill du testa?”

​Han flackade med blicken mellan säljkvinnan och näsduken.

​”Visst”, hörde han sig själv säga.

​Hon plockade fram en pincett som hon sprittvättade, gned ren med en pappersservett med företagets logga. Självsäkert gick hon och satte sig på bordskanten framför honom, och med en van hand drog hon ner hans ögonlock och stoppade in chippet. Han hann inte ens reagera. Det skavde.

​”Snart kommer du få uppleva din högsta dröm.”

​”Ojdå.”

​”Får man fråga vad den är?”

​Inköpschefen blev torr i munnen. Hans högsta dröm var att bli fri. Att slippa tråkiga säljmöten, den gnällande hustrun och de struliga barnen. Att slippa gå upp på morgonen, se sig själv i spegeln. Hans högsta dröm var att inte behöva klippa gräsmattan, äta samma tråkiga mat, titta på förutsägbar tv, åka på chartersemester till solen, ta en öl med grabbarna, ha hemliga heta möten med Catherine i kopieringsrummet, och lägga sig på kvällen. Han ville bara slippa allt. Så hur det skulle besannas förstod han inte.

​Säljkvinnan satte sig på sin stol och log ett varmt leende.

​”Jaha, och nu då?” undrade han lite nervöst.

​”Nu väntar vi”, sa hon och la benen i kors.

​Hon såg inte det minsta besvärad ut, som om det här var den mest självklara saken i världen. Inköpschefen däremot, hans tankar rusade. Ingen av dem dög för att fylla tystnaden. Saliv började sakta droppa från hans mungipa.

 

​Inköpschefen stirrade tomt framför sig, blicken glasartad. Säljkvinnan studerade honom. De slappa ansiktsmusklerna gjorde henne nervös, han borde uppleva en hel värld av intensitet just nu.

​”Klas?” frågade hon lite försiktigt. ”Klas!?”

​Ingen reaktion.

​Hon öppnade sin väska och tog upp en pamflett som blänkte till i ljuset från taklampan. Bläddrade fram till titeln ’Felsökning’ och skummade igenom texten. Med bestämda rörelser gick hon fram till inköpschefen och tog ett stadigt tag om hans axel.

​”Klas!” ropade hon och skakade om honom. Huvudet for fram och tillbaka och dregel rann ner på hans välstrukna skjorta. Ögonen var blanka och frånvarande. Armarna hängde slappt ut med sidorna. Han borde vara i full färd med att bestiga ett berg eller ta emot en Oscar, men lemmarna var helt lealösa. ​

​Snabbt fick hon upp pincetten, tvättade den lite slarvigt och drog ned hans ögonlock. Tunna nervtrådar hade anslutit sig till chippet. Hon tog tag om det och ryckte till så att trådarna slets av med ett svagt knäpp.

​Inköpschefen satt orörlig.

​”Klas!” försökte säljkvinnan igen och gav honom en tveksam örfil med fingertopparna. Genast samlade hon sig, och smällde till honom ordentligt med sin öppna handflata. Hans huvud for åt sidan och en salivsträng blev hängande från bröstet till axeln.  

​”Fan”, väste hon och tog upp pamfletten igen. Hon bläddrade fram och tillbaka i de glansiga sidorna innan hon slängde den ifrån sig på bordet.

​Hon fick upp sin mobiltelefon och stoppade in öronsnäckan.

​”Hej, det är jag”, sa hon. ”Det här kundmötet har gått åt helvete.”

​Med diverse insprängda svordomar förklarade hon kortfattat situationen. Nickade tyst åt svaret innan hon utan ett ord lade på luren. Hon plockade ihop pamflett och näsduk, stoppade ner dem och tvättsprit i väskan. Chippet fick glida ner i fickan på kostymjackan. Kaffekoppen torkades ur och fick även den plats i väskan tillsammans med fuktiga pappersservetter. Tyst, med en förstulen blick, lämnade hon rummet och lät dörren glida igen bakom sig.

​Kvar satt Klas med blicken i fjärran, kroppen som en säck. Han var helt stilla, förutom mungiporna som försiktigt kröktes i ett leende.
//

Vill du rösta på det här bidraget så lämna en kommentar med författarens namn.


Sista dag för röstning är 31/12-17.

Mvh


Ett tusen procent 

 

8 thoughts on “Nora Jenssen – Kundmötet som gick fel 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s